Ellas Bildblogg

...kom HON! Vår underbara lilla dotter. I en handvändning förändrades livet tvärt. Att man kan älska någon så fort och så otroligt oändligt! Det finns inga ord som kan beskriva vår glädje och kärlek!


Alldeles nyfödd

Tisdagen den 14 juli klockan 18.53 kom Ella äntligen. Hon var 52 cm lång och vägde 3800 gram.

Värkarna hade börjat lite smått på måndagsmorgonen, och vi åkte in till förlossningen första gången natten mellan måndagen och tisdagen. Vi fick åka hem igen. De sa att detta kunde ta tid, allt från en dag till tre.
Jättedeppiga åkte vi hem. Man var ju ivrig samtidigt som man hade värkar. Väl hemma tog värkarna fart, de blev mer intensiva och tätare. Vid 14 tiden var vi tillbaka i Karlskrona, och då var det igång.
Förlossningen tog en oväntad vändning efter 18 tiden. Hjärtljuden var för höga (193) och jourläkare sattes in. Ett prov tog på barnets huvud som visade sig ha för höga värden av mjölksyra. Beslut togs direkt om ett urakut kejsarsnitt.
Det blev kaos ett tag. Varken jag eller Emmelie var med. Nu i efterhand är vi så nöjda ändå. Prio 1 var Ellas liv. Och för det är vi dem evigt tacksamma!!
Förlossningen blev inte som vi tänkt oss. Kejsarsnitt pratas det inte mycket om innan, vilket egentligen kanske inte är fel. För uppstår det ett akut kejsarsnitt finns det ju en anledning till det. Men man hade ju en bild framför sig. Jag hade en bild av att barnet läggs upp på bröstet, första ögonkontakten. Navelsträngen som klipptes av av Emmelie. Moderkakans livsträd. Inget av det fick vi uppleva. Men vi fick Ella. Vägen till livet kan se olika ut.


I väntan på mammas bröst fick pekfingret duga :)

Från det att Ella föddes, tills att jag blev upprullad på BB tog det 3 timmar. Emmelie fick vara med när Ella blev avtorkad av sköterskorna direkt efter förlossningen. Direkt efter det lades hon i Emmelies armar. Det känns så skönt i efterhand att veta att Emmelie varit med från nästan första minuten i Ellas liv. Klockan 22 förenades vi för första gången. Det kändes helt overkligt. Jag ligger redan i rum 5 på BB och in kommer Emmelie med vår dotter. Så fin. Så vaken. Så stort.

Igår lördags kom vi hem. Vi längtade lite hem. Vi hade det jättebra på BB. Mat flera gånger om dagen. Hjälp bara några meter bort. Man lever i någon sorts bubbla, bara vi tre där borta. Och det känns verkligen bra att man kan tillåtas få leva så ett kort tag. Men man måste även ur bubblan, ut i verkligheten.
Jag hade kommit upp på fötter rätt snabbt tyckte alla. Jag kände att det var dags att åka hem. Måste ta det lugnt dock. Men Emmelie är ju hemma, och hennes hjälp är obeskrivbar. Hon blir mina ben och mina armar när jag inte riktigt kan komma ur sängen, eller när jag måste amma och få allt räckt till mig. Vi är ett bra team! :)

Vår förlossningsupplevelse blev som sagt inte som vi trott, men vårt minne av den är ändå så starkt. Allt bemötande av all personal på både förlossningen och BB har varit fantastisk. Och att vi har varit 2 mammor har absolut inte varit något hinder. Vi har inte känt några konstigheter alls. Vi är bara djupt tacksamma!


Morfar Leif, Mormor           Morfar Rolf, Mormor
Sig-Britt, Moster Josse      Karin


Första badet       Färdig för hemfärd


Ella Hilda Alice Lindell

Så, nu är vi tillbaka i bloggens värld igen.
Vi vill passa på att tacka för alla lyckönskningar som vi fått här, eller på annat sätt!
Vi ses snart igen!