Vigselring efterlyses
Jag avslutade förra inlägget med idol, och börjar detta med... just det IDOL. Var det mer än vi som satt och skruvade oss i soffan i fredags? Camilla hade ju hört fel namn och blivit så glad. Ack så fel det var, hon fick tappert gå åt sidan och hoppas på bättre tur när trumfkorten skulle läsas upp på fredagen. Inte trodde väl jag att de skulle välja Camilla som de klagat så mycket på, som de mest kallat för schlagertant! Det fjärde namnet blev mycket riktigt, Camilla. Kände i det ögonblicket att jag ändå blev lite glad för hennes skull, för fy vad hon måste ha mått dåligt dagen innan. Men det försvann lika fort när hon halshögg en av de bästa låtarna som gjorts, Hallelujah. Trodde hon skulle åka på en gång. Frågan är ju bara, vad tänkte juryn när de valde henne? Som de klagat. Eller tyckte de synd om henne för hörselmissen? Aja, nu är tävlingen igång. Och jag tror nog hon kommer bli kvar ett tag, den där Camilla. Jag vet ju vem jag kommer rösta på, och det är ju Mariette. Gud så bra!!
Måste ju bara nämna att när jag och Emmelie var ute och gick med vagnen en runda för att hyra film, Cellisten (helt ok), mötte vi Johan Ulveson!! Det är inte vanligt i lilla Karlshamn att man springer på en kändis. Man blir så där töntig i själva mötandet, man ska låtsas om att man inte ser att det egentligen är Johan Ulveson. När man passerat själva "kändisen" blir frågan lite hetsigt "såg du?". Lite roligt tycker jag. Så är det alltid.
I lördags hälsade vi på Jane och Daniel nere i Mjällby. De har Tim 2 år och Thea som föddes ca 2 veckor före Ella. Vi har helt enkelt inte haft tid att ses innan. Jane hade gjort supergod pastasallad med kyckling och pesto. Ska se om vi kan fixa lika god själva. Tim har blivit så stor sen vi hälsade på senast, vi räknade ut att det var över 1 år sedan. Tiden går för fort helt enkelt.
Tim Thea Ella
Thea och Ella bekantar sig med varandra.
När vi stannade till vid Gottepralinen i Karlshamn på hemvägen, för att lämna filmen vi hyrt och för att köpa godis, kände jag att min vigselring inte satt på fingret. När vi gifte oss i maj var jag gravid och lite större, även om fingrarna. Har märkt att ringen varit för stor ett tag och vi har pratat om att lämna in den för att göra den mindre. Varför drar man på allt? Nu grämer jag mig något helt otroligt.
Vi har letat överallt. Hemma, i bilen, i skötväskan och även ringt Jane och Daniel för att höra om den låg där. Men nej. Den finns inte någonstans. Idag ska jag göra en sista koll här hemma. Under badkar, tvättmaskinen osv. Hittar jag inte den då får jag polisanmälla den som borta och därefter kontakta försäkringsbolaget.
Jag antar hela Sverige upplevde vädret som vi gjorde här i lördags. Det var ständigt regn och blåst som senare på kvällen blev till storm. I Karlshamn har vi varje höst i oktober något som heter kulturnatt. Jag och Nettan brukar vara rätt så aktiva denna dag. Vi är egentligen inte jätte kulturella, men det har alltid varit kul att besöka vissa ställen i stan som man normalt sett aldrig besöker. Utställningar, musik osv. Vi har tittat på stjärnor, lyssnat på gospel och t.o.m besökt lottakåren (vilket var ett misstag för sedan blev vi knappt av med dem :)). I år var det inget direkt speciellt som skulle hända plus att Nettan med familj var på kalas. När sedan det blev mer eller mindre storm beslöt jag och Emmelie oss för att stanna hemma och inne. Det blev fotboll både med Manchester United och Barca.
Vi hade tre avsnitt inspelade av serien "Mannen Under Trappan" med Jonas Karlsson och började titta på den. I början tyckte jag att den var lite konstig, men sedan blev den rätt spännande. Jag har läst 2 böcker av Marie Hermanson och stämningen var ungefär som hennes böcker. Vi kunde inte slita oss utan såg alla tre avsnitten.
Igår söndag var vi på första husvisningen tillsammans. De två första husen kunde ju inte Emmelie följa med på. Med oss hade vi våra pappor. En rolig konstellation kanske för de som inte vet. :) Detta huset låg på Lisbovägen utanför Asarum, lantligt läge precis som jag vill ha det. Men nej och åter nej. Det kändes fel redan på uppfarten. För mycket att fixa med. Det luktade unket. Uppvärmningen var med ved. Jag kan inte se mig själv eller Emmelie springa ut och slänga in mer ved. :) Nej, vi ska nog ha något mer modernt. Inte för mycket grovjobb. Vi tar nya tag och letar vidare.
Söndagen var ju även självaste kanelbullensdag! Och detta firades givetvis med stort bullbak. Emmelie är rätt så duktig på det där. Jag själv är nog bättre på att äta dem. :) Goda blev de, och här är resultatet!
Mums så goda!
Spenderade sedan resten av dagen i soffan. Det var fortfarande lite regnigt och blåsigt. Mitt lag Arsenal spelade mot Blackburn och vann med hela 6-2. Såg en gammal rulle med Jeff Bridges "Arlington Road" och därefter "Ensam Mamma Söker" (fråga mig inte varför jag tittar för jag tycker egentligan inte om programmet) och sedan upplösningen av "Mannen Under Trappan". Lite konstigt slut, men Jonas Karlsson verkligen storspelade. Vilken skådis han faktiskt är.
Ella har vid vissa tillfället fått svårt att somna. Vi har trott att hon vill ha mat, men skriker ännu mer om man lägger henne till bröstet. Sedan är det jätte svårt att få henne lugn. Hon blev sån här först en gång på eftermiddagen i går och även sedan vid läggningen. Jag försökte verkligen med allt. Jag gick med henne, både i famnen och på axeln. Försökte sjunga för henne. La henne i sin säng med mobilen spelandes. Men inget kunde lugna henne. Man undrar ju till slut om hon har ont någonstans. Till slut la jag henne i hårdliften till vagnen och vaggade den fram och tillbaka i olika rörelser. Till slut somnade hon utmattad. Stackars liten. Hon har ju varit lite täppt särskilt på morgnarna. Vet inte om det kan bero på det.
Måste ju bara nämna att när jag och Emmelie var ute och gick med vagnen en runda för att hyra film, Cellisten (helt ok), mötte vi Johan Ulveson!! Det är inte vanligt i lilla Karlshamn att man springer på en kändis. Man blir så där töntig i själva mötandet, man ska låtsas om att man inte ser att det egentligen är Johan Ulveson. När man passerat själva "kändisen" blir frågan lite hetsigt "såg du?". Lite roligt tycker jag. Så är det alltid.
I lördags hälsade vi på Jane och Daniel nere i Mjällby. De har Tim 2 år och Thea som föddes ca 2 veckor före Ella. Vi har helt enkelt inte haft tid att ses innan. Jane hade gjort supergod pastasallad med kyckling och pesto. Ska se om vi kan fixa lika god själva. Tim har blivit så stor sen vi hälsade på senast, vi räknade ut att det var över 1 år sedan. Tiden går för fort helt enkelt.
Tim Thea Ella
Thea och Ella bekantar sig med varandra.
När vi stannade till vid Gottepralinen i Karlshamn på hemvägen, för att lämna filmen vi hyrt och för att köpa godis, kände jag att min vigselring inte satt på fingret. När vi gifte oss i maj var jag gravid och lite större, även om fingrarna. Har märkt att ringen varit för stor ett tag och vi har pratat om att lämna in den för att göra den mindre. Varför drar man på allt? Nu grämer jag mig något helt otroligt.
Vi har letat överallt. Hemma, i bilen, i skötväskan och även ringt Jane och Daniel för att höra om den låg där. Men nej. Den finns inte någonstans. Idag ska jag göra en sista koll här hemma. Under badkar, tvättmaskinen osv. Hittar jag inte den då får jag polisanmälla den som borta och därefter kontakta försäkringsbolaget.
Jag antar hela Sverige upplevde vädret som vi gjorde här i lördags. Det var ständigt regn och blåst som senare på kvällen blev till storm. I Karlshamn har vi varje höst i oktober något som heter kulturnatt. Jag och Nettan brukar vara rätt så aktiva denna dag. Vi är egentligen inte jätte kulturella, men det har alltid varit kul att besöka vissa ställen i stan som man normalt sett aldrig besöker. Utställningar, musik osv. Vi har tittat på stjärnor, lyssnat på gospel och t.o.m besökt lottakåren (vilket var ett misstag för sedan blev vi knappt av med dem :)). I år var det inget direkt speciellt som skulle hända plus att Nettan med familj var på kalas. När sedan det blev mer eller mindre storm beslöt jag och Emmelie oss för att stanna hemma och inne. Det blev fotboll både med Manchester United och Barca.
Vi hade tre avsnitt inspelade av serien "Mannen Under Trappan" med Jonas Karlsson och började titta på den. I början tyckte jag att den var lite konstig, men sedan blev den rätt spännande. Jag har läst 2 böcker av Marie Hermanson och stämningen var ungefär som hennes böcker. Vi kunde inte slita oss utan såg alla tre avsnitten.
Igår söndag var vi på första husvisningen tillsammans. De två första husen kunde ju inte Emmelie följa med på. Med oss hade vi våra pappor. En rolig konstellation kanske för de som inte vet. :) Detta huset låg på Lisbovägen utanför Asarum, lantligt läge precis som jag vill ha det. Men nej och åter nej. Det kändes fel redan på uppfarten. För mycket att fixa med. Det luktade unket. Uppvärmningen var med ved. Jag kan inte se mig själv eller Emmelie springa ut och slänga in mer ved. :) Nej, vi ska nog ha något mer modernt. Inte för mycket grovjobb. Vi tar nya tag och letar vidare.
Söndagen var ju även självaste kanelbullensdag! Och detta firades givetvis med stort bullbak. Emmelie är rätt så duktig på det där. Jag själv är nog bättre på att äta dem. :) Goda blev de, och här är resultatet!
Mums så goda!
Spenderade sedan resten av dagen i soffan. Det var fortfarande lite regnigt och blåsigt. Mitt lag Arsenal spelade mot Blackburn och vann med hela 6-2. Såg en gammal rulle med Jeff Bridges "Arlington Road" och därefter "Ensam Mamma Söker" (fråga mig inte varför jag tittar för jag tycker egentligan inte om programmet) och sedan upplösningen av "Mannen Under Trappan". Lite konstigt slut, men Jonas Karlsson verkligen storspelade. Vilken skådis han faktiskt är.
Ella har vid vissa tillfället fått svårt att somna. Vi har trott att hon vill ha mat, men skriker ännu mer om man lägger henne till bröstet. Sedan är det jätte svårt att få henne lugn. Hon blev sån här först en gång på eftermiddagen i går och även sedan vid läggningen. Jag försökte verkligen med allt. Jag gick med henne, både i famnen och på axeln. Försökte sjunga för henne. La henne i sin säng med mobilen spelandes. Men inget kunde lugna henne. Man undrar ju till slut om hon har ont någonstans. Till slut la jag henne i hårdliften till vagnen och vaggade den fram och tillbaka i olika rörelser. Till slut somnade hon utmattad. Stackars liten. Hon har ju varit lite täppt särskilt på morgnarna. Vet inte om det kan bero på det.
Kommentarer
Trackback
